Roman  |  Kinderbuch  |  Zeitschrift  |  Produktbeschreibung   Vi Föräldrar
Mit freundlicher Genehmigung von Vi Föräldrar 
Vi Föräldrar | Nr. 3/2002 | Seite 56ff | Text: Maria Zamore 
 
Barnpsykologen Britta Blomberg   Kinderpsychologin Britta Blomberg:

”Barnen får allt – utom vår tid”

 

„Kinder bekommen alles – nur nicht unsere Zeit“

(...)   (...)
Familjen Bråttom Familie Eilig
Britta Blomberg arbetar på Ericastiftelsen i Stockholm. Där finns en bild som föreställer en djurfamilj: en mamma som småspringer och bär ett barn, ett annat barn som cyklar strax bakom.
Barn som kommer till Ericastiftelsen brukar få titta på bilden och berätta vad de ser. Det är ett av många testmoment som används för att försöka få en inblick i hur ett litet barn uppfattar sin omvärld och sig själv.
Barnen som ser bilden av djurfamiljen berättar numera ofta om familjen Bråttom på ett annat sätt än tidigare.
– De säger till exempel att familjen har bråttom till dagis och arbete och att barnet som cyklar strax bakom inte hinner med.
– Sådant berättade barn sällan förr. Då kom det oftare berättelser om att familjen var på väg till en picknick och de skuttade fram så snabbt av glädje inför det som väntade.
(...)
  Britta Blomberg arbeitet in der Ericastiftung in Stockholm. Es gibt dort ein Bild, das eine Tierfamilie darstellt: eine Mutter, die halb rennt und ein Kind trägt, ein anderes Kind kommt rasch mit dem Fahrrad hinterher.
Die Kinder, die zur Erikastiftung kommen, werden gebeten, sich das Bild anzusehen und zu erzählen, was sie sehen. Das ist eins von vielen Testmomenten, die angewendet werden, um zu versuchen, Einblick zu nehmen, wie ein kleines Kind seine Umwelt und sich selbst erfaßt.
Die Kinder, die das Bild der Tierfamilie sehen, erzählen heutzutage oft anders von der Familie Eilig als früher.
„Sie sagen zum Beispiel, daß die Familie schnell zum Kindergarten und zur Arbeit muß und daß das Kind, das hinterherfährt, es nicht schafft, mitzukommen.
So etwas haben Kinder früher kaum berichtet. Da kamen eher Erzählungen darüber, daß die Familie unterwegs zu einem Picknick war, und daß sie so schnell vorwärts sprangen vor lauter Freude auf das, was sie erwartete.“
(...)
 
”Livet är en fest”   „Das Leben ist ein Fest“
Britta Blomberg vill slå ett slag för rätten att ha långtråkigt.
– Nu är det som om hela livet ska vara en fest, både för barn och föräldrar. Det vardagsgrå är ute. Mumins melankoli går inte hem, ”kul” och ”cool” är modeorden. Vi går på babysim, babyrytmik och babykörsång. Och det Barbie sysslar med nu, det är att gå på fest eller surfa med Ken.
– Men livet är ju inte så. Livet består av många vardagshändelser, som inte alltid är roliga. Därför bör vi föräldrar inte ständigt locka våra barn med att allt ska vara roligt, utan i stället rusta dem så att de på olika sätt kan hantera denna gråskala. Multiplikationstabellen är inte alltid kul, men somligt måste man uthärda för att klara sig längre fram.
Så när den klagande frågan ”Vad ska jag göra?” kommer – det är då man inte ska göra någonting, menar Britta Blomberg. För det är då kreativitäten och lusten att leka kan få en chans att växa inom barnet.
(...)
  Britta Blomberg will eine Lanze brechen für das Recht, sich zu langweilen.
„Es ist jetzt so, als ob das ganze Leben ein Fest sein solle, sowohl für Kinder als auch für Eltern. Der graue Alltag ist verpönt. Mumins¹ Melancholie findet keinen Anklang mehr, „amüsant“ und „cool“ sind die Modewörter. Man geht zum Babyschwimmen, Babyrhythmik und Babymusikstunde. Und womit Barbie sich beschäftigt, ist mit Ken zur Party oder zum Surfen zu gehen.
Aber das Leben ist ja nicht so. Das Leben besteht aus vielen Alltagshandlungen, die nicht immer Spaß machen. Deshalb sollten wir Eltern unsere Kinder nicht ständig damit locken, daß alles vergnüglich sein soll, sondern sie stattdessen dafür rüsten, auf verschiedene Weisen mit dieser Grauskala umgehen zu können. Die Multiplikationstabelle ist nicht allzu lustig, aber einiges muß man ertragen, um in Zukunft zurechtzukommen.“
Wenn also die klagende Frage „Was soll ich denn machen?“ kommt – gerade da ist es, wo man nichts tun soll, meint Britta Blomberg. Denn genau dann kann die Kreativität und die Lust zu spielen die Chance bekommen, in einem Kind heranzuwachsen.
(...)
¹ Anmerkung des Übersetzers:
Populäre Figur einer Kinderbuchreihe von Tove Jansson

 
Föräldrars dåliga samvete   Das schlechte Gewissen der Eltern
De senaste årtiondenas forskning har gjort att föräldrar vet mer om vad barn behöver. Samtidigt lever vi i detta tidspressade samhälle med plikter åt både höger och vänster. Det kan skapa skuldkänslor och dåligt samvete gentemot barnen.
Ibland försöker man kompensera barnen. Resultatet kan bli att man i något slags missriktad välvilja tillåter allt, och mer eller mindre avsäger sig den del av föräldraskapet som innebär att man delar sina barns upplevelser av omvärlden, tror Britta Blomberg.
– Risken finns att man inte ser hur viktig man är som vägledare för sitt barn.
Andra blir i stället överambitiösa och satsar på massor av aktiviteter. Men att köpa sig fri från det dåliga samvetet genom leksaker och aktiviteter är sällan rätt väg, tror Britta Blomberg:
– Det viktigaste är att bara vara med sitt barn. Barn behöver sina föräldrar och föräldrarna har massor att ge.
– Det handlar inte om konstiga saker och det behöver inte kosta pengar. För det lilla barnet kan det vara något så enkelt som att tillsammans med mamma eller pappa öppna en låda i köket och undersöka innehållet.
  Die Forschung der letzten Jahrzehnte hat dazu geführt, daß Eltern mehr darüber wissen, was Kinder brauchen. Gleichzeitig leben wir in dieser zeitpressenden Gesellschaft mit Verpflichtungen nach rechts und links. Das kann Schuldgefühle und ein schlechtes Gewissen gegenüber den Kindern schaffen.
Manchmal versucht man, das zu kompensieren. Das Resultat kann sein, daß man in einer Art falsch gerichteten Wohlwollens alles erlaubt und sich mehr oder weniger lossagt von der Seite des Elternseins, auf der man die Umwelterlebnisse seines Kindes teilt, glaubt Britta Blomberg.
„Das Risiko besteht, daß man übersieht, wie wichtig man als Wegweiser für sein Kind ist.“
Andere werden wiederum überengagiert und setzen auf eine Menge von Aktivitäten. Aber sich vom schlechten Gewissen durch Spielzeug und Aktivitäten freizukaufen, ist kaum der richtige Weg, findet Britta Blomberg.
„Das wichtigste ist, einfach mit seinen Kindern zusammen zu sein. Kinder brauchen ihre Eltern, und die Eltern haben viel zu geben.
Es handelt sich nicht um Ausgefallenes, und es braucht kein Geld zu kosten. Für ein kleines Kind kann es etwas so einfaches sein, wie zusammen mit Mama oder Papa eine Küchenschublade zu öffnen und deren Inhalt zu untersuchen.“
   

Pernilla Linder
Schwarze Wasser

Aus dem Schwedischen
von Dørte Kræft

Roman

Editions Guy Binsfeld
Luxemburg 2010

ISBN-10: 287954226X
ISBN-13: 978-2879542263

www.pernillalinder.com