Roman  |  Barnbok  |  Tidskrift  |  Produktbeskrivning   En Bok För alla Rabén&Sjögren
Med tillstånd av Peter Cohen och Olof Landström 
En bok för alla | Rabén&Sjögren publicerade originalutgåvan 1988  
 
Text: Peter Cohen Illustrationer: Olof Landström

Olssons Pastejer

 

Olssons Pasteten

Det här är Olsson. Olsson har en pastejfabrik.
I trettio år har Olsson bakat sina goda pastejer. ”Olssons pastejer” är berömda.
Olsson använder bara de bästa råvarorna i sina pastejer: det möraste köttet, den finaste löken, de läckraste champinjonerna och de ädlaste kryddorna.
Das ist Olsson. Olsson hat eine Pastetenfabrik. Seit dreißig Jahren bäckt Olsson schon seine guten Pasteten. „Olssons Pasteten“ sind berühmt. Olsson verwendet nur die besten Zutaten für seine Pasteten: das zarteste Fleisch, die feinste Zwiebel, die leckersten Champignons und die edelsten Gewürze.
I Olssons fabrik är det alltid mycket att göra. Hugo sköter pastejkvarnen och Olsson smakar på pastejsmeten. Han vill vara riktigt säker på att den är god. Kamrer Ström har hand om kassan. In Olssons Fabrik ist immer viel zu tun. Hugo bedient den Fleischwolf, und Olsson kostet den Pastetenteig. Er will wirklich sicher sein, daß er gut ist. Buchhalter Ström verwaltet die Kasse.
Ibland tar Olsson en promenad. Då hälsar alla så vänligt på honom. För när de får syn på honom, kommer de genast att tänka på hans fantastiska pastejer. (...) Manchmal macht Olsson einen Spaziergang. Alle grüßen ihn dann so freundlich. Denn wenn sie ihn sehen, fallen ihnen sofort seine phantastischen Pasteten ein. (...)
Men en morgon, när Olsson kommer till fabriken, märker han att allt inte står rätt till.
– Olsson, Olsson! skriker Hugo. Kamrer Ström har rymt! Han har tagit kassan med alla pengarna med sig!
Aber eines Morgens, als Olsson in die Fabrik kommt, merkt er, daß etwas nicht stimmt.
„Olsson, Olsson!“ schreit Hugo. „Buchhalter Ström ist abgehauen! Er hat die Kasse mit allem Geld mitgenommen!“
Först tänker Olsson ringa till polisen. Men sen kommer han att tänka på hur trevlig kamrer Ström brukar vara. Ja, de är ju riktigt goda vänner. Bäst att inte göra för mycket väsen av det hela. Kamrer Ström kommer nog tillbaka, tänker Olsson. Zuerst will Olsson die Polizei anrufen. Aber dann fällt ihm ein, wie nett Buchhalter Ström immer war. Ja, sie sind eigentlich richtig gute Freunde. Das Beste wird sein, nicht so viel Aufhebens von der ganzen Sache zu machen. Buchhalter Ström kommt bestimmt zurück, denkt Olsson.
Men när en hel vecka har gått, är kamrer Ström fortfarande försvunnen.Olsson kan inte längre betala någon lön till Hugo. Han får själv sköta pastejkvarnen. Nu börjar också de fina råvarorna ta slut. (...) Aber als eine ganze Woche vergangen ist, ist Buchhalter Ström immer noch verschwunden. Olsson kann Hugo keinen Lohn mehr bezahlen. Er muß selbst den Fleischwolf bedienen. Jetzt werden auch die feinen Zutaten knapp. (...)
Olsson köper några sega kokhöns. Han drygar ut med potatis och brödkanter. Men det räcker inte. Olsson tömmer sitt skafferi på gamla rester: några pannkakor, en klick spenat, gammal gröt, ärtsoppa, lite ris à la Malta och några stekta strömmingar. Och när inte det räcker, tar han massor med potatisskal.
Men pastejkvarnen måste ha ännu mer råvaror. Till sist blir Olsson så förtvivlad, så han slänger nästan vad som helst i kvarnen. (...)
Olsson kauft einige zähe Kochhühner. Er verlängert mit Kartoffeln und Brotkanten. Aber es reicht nicht. Olsson räumt alte Reste aus dem Küchenschrank: ein paar Eierkuchen, einen Klecks Spinat, alten Milchreis, Erbssuppe, etwas Reis à la Malta und ein paar gebratene Heringe.
Aber in den Fleischwolf müssen noch mehr Zutaten. Zuletzt wird Olsson so verzweifelt, daß er alles mögliche in den Wolf schmeißt. (...)
Men nu har människorna i den lilla staden fått nog. Olssons en gång så älskade pastejer går inte att äta längre.
En morgon samlas alla utanför Olssons fabrik. De väsnas och skriker:
VI VILL INTE HA GAMMALT SNUSK
OLSSONS PASTEJER ÄR BARA FUSK!
Man håller upp och visar allt möjligt, som man hittat i sina pastejer.
Aber jetzt reicht es den Menschen in der kleinen Stadt. Olssons früher so geliebte Pasteten kann man nicht mehr essen.
Eines Morgens versammeln sich alle vor Olssons Fabrik. Sie toben und schreien:
„VON ALTEM PLUNDER HA´M WIR GENUG
OLSSONS PASTETEN SIND NUR BETRUG!“
Alles mögliche, das aus seinen Pasteten stammt, wird hochgehalten und gezeigt.
Usch, vad de verkar arga, tänker Olsson. Vad ska jag ta mig till? Om de bara inte vore så arga.
Plötsligt får han en idé! Om de hittar FINA saker i pastejerna, så bryr de sig kanske inte om hur de smakar! (...)
Usch, wie wütend sie zu sein scheinen, denkt Olsson. Was fange ich bloß an? Wenn sie nur nicht so wütend wären!
Plötzlich hat er eine Idee! Wenn sie SCHÖNE Sachen in den Pasteten finden, kümmern sie sich vielleicht nicht darum, wie sie schmecken! (...)
Snart sprider sig ryktet att doktor Blom har hittat en klocka, smeden en örhänge i äkta guld, och prästen en liten apa, som går att dra upp.
Nu blir det rusning. Överallt ser man människor som letar och gräver i pastejer. Alla vill pröva sin lycka. (...)
Bald verbreitet sich das Gerücht, daß Doktor Blom eine Uhr gefunden hat, der Schmied einen Ohrring aus echtem Gold, und der Pfarrer einen kleinen Affen zum Aufziehen.
Jetzt setzt ein Ansturm ein. Überall sieht man Menschen, die in ihren Pasteten suchen und graben. Alle wollen ihr Glück probieren. (...)
När Olsson tar sin kvällspromenad, blir han riktigt ledsen. Överallt ser han bortkastade pastejer. Olssons en gång så läckra pastejer ligger urkrafsade i rännstenen.
...och vad ska jag göra när alla småsaker är slut? tänker Olsson.
Olsson kan inte sova. Han tänker på den tid då hans pastejer prydde de finaste middagsbord...
Plötsligt!
Det knackar på fönstret!
Als Olsson seinen Abendspaziergang macht, wird er richtig traurig. Überall sieht er weggeworfene Pasteten. Olssons einmal so leckere Pasteten liegen nun zerbröckelt im Rinnstein.
... und was soll ich machen, wenn die kleinen Sachen alle sind? denkt Olsson.
Olsson kann nicht schlafen. Er denkt an die Zeit, da seine Pasteten den feinsten Mittagstisch schmückten...
Plötzlich!
Es klopft ans Fenster!
Det är kamrer Ström!
– Ursäkta att jag stör så här sent, mumlar kamrer Ström, men jag har bestämt mig för att komma tillbaka...om ni vill ha mig.
Es ist Buchhalter Ström!
„Entschuldigung, daß ich so spät störe“, murmelt Buchhalter Ström, „aber ich habe mich entschlossen zurückzukommen... wenn ihr mich haben wollt.“
Och kamrer Ström berättar hur han gav sig iväg med alla pengarna. Hur han for till kusten för att bada och ha det trevligt där resten av sitt liv... Und Buchhalter Ström erzählt, wie er sich davongemacht hat, mit allem Geld. Wie er zur Küste fuhr, um zu baden und es für den Rest seines Lebens dort schön zu haben...
...men hur rusligt kallt det hade varit i vattnet, hur tråkigt det hade blivit redan efter några dagar och hur ensam han hade känt sig. ... aber wie schrecklich kalt es im Wasser gewesen ist, und wie langweilig es schon nach einigen Tagen wurde, und wie einsam er sich gefühlt hat.
Kamrer Ström berättar hur han en dag, när han skulle pigga upp sig, hade köpt en Olsson-pastej och hur förskräckligt den hade smakat och hur han nästan satt en tennsoldat i halsen.
Kamrer Ström berättar hur han då förstod att alltihop var hans fel och hur dåligt samvete han hade fått.
Buchhalter Ström erzählt, wie er eines Tages, als er sich aufmuntern wollte, eine Olsson-Pastete gekauft hat, und wie furchtbar sie geschmeckt hat, und wie er beinah einen Zinnsoldaten in den Hals bekommen hätte.
Buchhalter Ström erzählt, wie er da begriff, daß alles seine Schuld war und welch ein schlechtes Gewissen er bekam.
Nästan hela kassan har Kamrer Ström med sig tillbaka. Eftersom han är en mycket sparsam kamrer, har han inte gjort av med mer än fyrtiosex och femtio.
Redan nästa dag ger sig Olsson iväg för att köpa nya råvaror. Han köper det allra möraste köttet, den allra finaste löken, de allra läckraste champinjonerna och de ädlaste kryddorna.
Fast die ganze Kasse hat Buchhalter Ström zurückgebracht. Weil er ein sehr sparsamer Buchhalter ist, hat er nicht mehr als sechsundvierzig fünfzig ausgegeben.
Schon am nächsten Tag macht sich Olsson auf den Weg, um neue Zutaten zu kaufen. Er kauft das allerzarteste Fleisch, die allerfeinste Zwiebel, die allerleckersten Champignons und die edelsten Gewürze.
Hugo är tillbaka vid pastejkvarnen. Kamrer Ström har hand om kassan. Olsson smakar på pastejsmeten. Han vill vara riktigt säker på att den är god. Hugo ist zurück am Fleischwolf. Buchhalter Ström verwaltet die Kasse. Olsson kostet den Pastetenteig. Er will wirklich sicher sein, daß er gut ist.
I den lilla staden köper man pastejer som aldrig förr. Man säger att pastejerna aldrig varit så läckra som de nu är. Men fortfarande pratar man om den tiden, då man kunde hitta både det ena och det andra i Olssons Pastejer. In der kleinen Stadt kauft man Pasteten wie nie zuvor. Man sagt, daß die Pasteten noch nie so lecker waren, wie sie jetzt sind. Aber immer noch redet man von der Zeit, da man sowohl das eine als auch das andere in Olssons Pasteten finden konnte.

Pernilla Linder
Schwarze Wasser

Översättning Dørte Kræft

Roman

Editions Guy Binsfeld
Luxemburg 2010

ISBN-10: 287954226X
ISBN-13: 978-2879542263

www.pernillalinder.com